IKEA

Maria (mjukglass):

Tanken var att vi skulle ta buss 3 till Mariebergsskogen för att köpa lyxglass och eventuellt titta på getter och grisar. Det visade sig att den 3:a som gick då inte tog vägen förbi Mariebergsskogen. Istället stod det en 56:a direkt till IKEA redo för avfärd och vem kan tacka nej till ett spontant äventyr och glass för 10 kronor?

Söndag eftermiddag är kanske inte värsta rusningen på möbelvaruhuset, men det var tillräckligt mycket människor i omlopp för att det skulle vara irriterande. Risken för barnskrik rätt i örat är överhängande.

Gullig tjej i kassan som skämtade lite om att det var många på rad som ville ha mjukglass, klar stämningshöjare. Lite läskigt att bli lämnad med en strut i handen och få skaffa glassen själv, men det ger samtidigt en känsla av duktighet när jag står men glassen i hand. Helt klart prisvärt, det är god mjukglass i riklig mängd.

Atmosfär: 1
Smak: 7
Pris: 9
Service: 5
Musik: -

Indiefaktor: Obefintlig. Att åka till IKEA bara för att köpa glass är mest bara konstigt och just nu kan jag inte komma på något mer oindie än IKEA.

Peter (mjukglass):

Av någon suspekt anledning hoppade vi på linje 56 mot Bergvik. Målet: Äta mjukglass för 10 kronor.

I och med att idén till denna blogg föddes utanför IKEA så är det svårt att säga någonting annat än att upplevelsen, till större del, var en stor succé. Vackert väder (perfekt för mjukglass) samt en mycket glad och trevlig kassörska bidrog till finfin stämning. Möbelserien Kvarnö framkallade dock träsmak.

Vid betalning får man en strut och blir sedan informerad om att man själv ska placera den i en maskin lite längre bort. Det framkallade en känsla av stress eller bara att man kände sig som boskap.

Atmosfär: 2
Smak: 4
Pris: 9
Service: 7
Musik: - (obefintlig)

Indiefaktor: Låg. Oerhört indie att färdas flera kilometer enbart för att köpa en mjukglass för 10 spänn. Tyvärr raseras toppbetyget av att IKEA är och förblir Svenne Banan.